Här följer ett smakprov ur tredje boken om David, pojken som är född med gälar och måste leva i vatten. Använd också möjligheten att provläsa via BoDs bokshop. Länkar finns infogade till höger i denna blogg.
"David kontrollerade uppgifterna på sin konsol med jämna mellanrum. Grönt hela vägen. Han kände sig bra. Lite fjärilar i magen, men det var normalt, trodde han. Han ägnade en hel del tid åt att försöka föreställa sig storleken på det hav som låg framför honom, men han var tvungen att ge upp. Hans hjärna klarade inte av den bilden. Havet var för stort och djupt. Undrar vad som finns i djupet, tänkte han. Människan hade bara börjat sin utforskning av havsdjupen. Det fanns hur mycket som helst som inte blivit upptäckt än. Filmen "Hajen" dök upp igen i hans huvud. Tankarna fortsatte till diskussionen om megalodon, jättehajen som ansågs vara utdöd men som vissa bestämt hävdade fortfarande levde någonstans i världshavens djup. David var så inne i sina tankar på jättehajar att han ofrivilligt skrek till när han såg en rörelse i ögonvrån.
‒ Ta det lugnt, David, lugnade Goliat. Det är bara en havsspindel. Flera stycken faktiskt. Stora också. Jag har pejl på ännu flera, det ser ut som om vi hittat en motorväg för havsspindlar.
David tittade sig omkring och konstaterade att det faktiskt såg så ut. Havsspindlarna rörde sig i ett mönster som påminde om bilar på en flerfilig motorväg.
‒ Är det normalt beteende för dem? undrade David.
‒ Mina databaser innehåller inga sådana uppgifter, men som bekant finns det en hel del okänt i djuphaven, svarade Goliat. Jag har skickat en kort videosnutt till Evreka, de kan kolla den där. Och var inte orolig, jag editerade bort ditt skrik.
David gav Goliat en skarp blick, men den lilla roboten lyckades se mycket oskyldig ut.
‒ Bara som en försiktighetsåtgärd. Både för släkten och ifall filmen dyker upp någonstans på National Geographic eller liknande. Din hjältestatus hemma och på andra ställen kunde få sig en törn annars, försvarade Goliat sin gärning.
David tittade ingående på den lilla roboten och undrade igen hur pappa Marcus burit sig åt för att åstadkomma en retfull artificiell intelligens. Han hade troligtvis studerat sina bröder, kom han fram till i ett infall av klarsynthet.
David studerade havsspindlarna. De var stora, större än hans hand. Men djuphavslevande arter var vanligen större än de släktingar som levde nära kusten, i grundare vatten. Han undrade på nytt vad de skulle träffa på i djuphavet. Kanske de skulle upptäcka någon ny art? Och få ge den ett namn? Det skulle vara lite häftigt, tyckte David. Men varför måste alla arter ha latinska namn? Han skulle gärna se en sjöstjärna som hette Robert."
